A Streetcar Named Desire

Jag har insett att jag trivs bäst med pappa. Är inte det hemskt? Jag älskar båda mina föräldrar jättemycket, men jag älskar pappa lite mer. Varför? Jo, vi bråkar inte lika mycket. Mamma och jag bråkar typ hela tiden då vi är lite för lika. Vi har samma humör liksom, kort stubin och sedan flammar vi upp som fan. Vi går varandra på nerverna typ hela tiden också, allting vi gör retar den andra.

Pappa och jag hatar att bråka, så vi bråkar liksom inte lika mycket. Vi matchar lite bättre eftersom vi inte är likadana till humöret. Min mix av mamma och pappa gör att jag passar bättre med pappa. Det var lite småkul i vintras när vi var hos mammas kusin i Vegby. Vi var i affärer med mammas halvsyster Lotta, och efter typ en kvart konstaterade Lotta att :"wow, hon är verkligen pappas dotter", eftersom jag följde pappa tätt i spåren. Och ja, jag är pappas dotter, och pappa är lite av en favorit även om jag som sagt älskar båda två jättemycket!

Lite funderingar såhär på en fredag. Kom att tänka på det när jag och pappa hade vattenkrig vid matbordet igår. Han retade mig, och när jag fejkade att kasta vatten på honom, tog han flaskan och hällde över mig. Men jag hämnades och hällde lika mycket på honom ;D

Ha det! // Erika